Second Amendment to the United States Constitution

De ständiga rapporterna om dödsskjutningar i USA skapar frustration när man som svensk hör debatten bryta ut om huruvida det är en rättighet eller inte att få äga automatgevär tillsammans med magasin som rymmer en stor mängd ammunition. Skulle lika många dö varje år i USA om tillgången på vapen begränsades?

I det anda tillägget i den amerikanska konstitutionen står det att;
”A well regulated militia being necessary to the security of a free state, the right of the people to keep and bear arms shall not be infringed”

Konstitutionen reglerar alltså amerikanska medborgares rättighet att bära vapen. Detta likställs, från många amerikaner, med rätten till liv och frihet. Skall lagstiftarna reglera det andra tillägget om rätten att bära vapen, är dagen inte långt borta då man börjar reglera andra konstitutionella rättigheter.

Varför valde man att så tidigt lagstifta om detta? Ja, generellt kan man hävda att det amerikanska frihetskriget mot Storbritannien förvisso hade frigjort de amerikanska kolonierna och sammanfört dessa i de förenta staterna – USA – men att man därigenom inte var garanterad fortsatt frihet från varesig det land man frigjort sig från, eller för den delen något annat land. Idag har USA världens största försvarsmakt. Man har, grovt räknat, en lika stor militär som de åtta nästkommande länderna i ordningen tillsammans. Detta hade man emellertid inte vid tiden för frihetskriget. För att kunna stå upp mot vemhelst som avsåg göra anspråk på det territorium man ansåg sig själv förfoga över krävdes att gemene man garanterades rätten att själv äga vapen för att, om nöden så krävde, kunna ansluta sig tillsammans med sina landsbröder för att stå upp för, och kunna försvara det land man kallade sitt. Således, får medborgarna bära vapen kan man gemensamt försvara vad man äger tillsammans.

Tiden som konstitutionen skrevs i var annan än den vi lever i idag. Man kunde mycket väl, som kolonisatör i den amerikanska drömmen, stöta på vilda djur på vägen till närmaste granne. Blodtörstiga vargar, arga bisonoxar, indianer som krävde tillbaka landområden man berövats och bandiet var alla sannolika att springa på i 1700-talets USA. Mat köptes inte på närmaste stormarknad. Många människor var beroende av möjligheten att själv kunna fånga byten man senare skulle äta.

Tiderna förändras – och argumenten för vapeninnehav likaså;

De som idag kämpar för att hålla det andra tillägget orört brukar framföra att konstitutionen tog hänsyn till det faktum att en ohederlig tyrann en dag, någon gång, skulle kunna komma och ta makten över USA, inifrån. Skulle detta ske, så skulle medborgarna resa sig i en väpnad motreaktion och störta den maktgalne diktatorn.

Andra framför som huvudargument att rättsstaten inte kan garantera sina medborgare den trygghet man förtjänar. En familj som drabbas av inbrott har inte tid att ringa polisen, menar man. Istället är det familjens sak att själv avgöra hur brottslingen skall straffas. Att skjuta förövaren med ett avsågat hagelgevär är självförsvar man har rätt till, hävdas det.

En del framför argument som att det egentligen inte är rätten att få bära vapen som man slåss för, utan rätten att inte bli reglerad. Man menar att vapen eller ej, så har USA en konstitution som gjort landet till världens mäktigaste demokrati. All reglering av det dokument som sått som fundament till framgången är en reglering till något värre.

Som svensk, eller i över huvud taget icke-amerikan, är det alltså egentligen svårt att greppa komplexiteten som omfamnar ämnet. Man hör en del prata om att det ligger i den amerikanska kulturen att vara våldsam. Ofta vill man kanske anföra motargumentet att denna våldsamhet skulle kunna stävjas med mindre vapen på gatorna, eller en större kontroll över vilka som äger dem. Oavsett egen ståndpunkt anser jag att det är viktigt att komma ihåg att det finns något bortom populismen runt vapenfrågan. USA har ett eget, om än ovanligt, förhållningssätt i frågan. Det är dock amerikanernas ensak att själv reglera vad man får äga, eller inte äga. Vi kan ha åsikter om brutaliteten när vi hör om barn som mördas av förvirrade jämnåriga i blodiga massaker. Frustrationen kan växa sig oändligt stor i oss när vi betraktar spelplanen på vilken vapenfrågan hanteras. Ett spel kantrat av skyhög retorik och öronmärkta pengar från lobbyister i ett enda syfte; Lämna vapenfrågan orörd.

Charlton Heston blev känd för den stora publiken när han spelade huvudrollen i Apornas Planet. På ålderns höst gjorde han sig känd som vapenorganisationen NRAs frontfigur. Charlton intervjuades i Michael Moores film Bowling for Columbine, där han tydligt visade sin ståndpunkt i frågan runt vapeninnehav. I samband med debatten om reglering av vapen yttrade han vid ett NRA-möte följande;

Jag hade tänkt skriva detta inlägg med en större koppling mot debatten som pågår i detta nu i USA om hur man via lagstiftning skall komma till bukt med problematiken att så många som inte är i mentalt skick att äga vapen ändå kan göra det – och ohämmat köpa fler. Dessvärre ser jag att klockan börjar bli mycket. Jag får helt enkelt återkomma efter kongressens överläggningar och röstning om de lagförslag som skall läggas fram i veckorna framöver.

Jag kan rekommendera att ni ser videorna nedan för att förstå frågan vidare än det ni ovan läst;

Först är det Pierce Morgans intervju på CNN med Bill Maher;

Nästa video är ett riktigt internetfenomen. Pierce Morgan intervjuar här vapenfanatikern Alex Jones;

Klipp 1

Klipp 2

Sist, NRAs Wayne LaPierre höll ett uppmärksammat tal på CPAC för några veckor sedan. Retoriken är stenhård, och jag tycker att man ska se vad han säger för att förstå de punkter NRA försöker komma åt hos det amerikanska folket i denna fråga;